Jag bor för tillfället i Tyskland. Billig alkohol i all ära men den oerhörda byråkratin och att alla måste ha med sig ID-kort/pass överallt, alltid, suger rätt hårt. Polisen kan stoppa dig när som helst, visitera dig, genomsöka din väska, kolla vem du är, var du kommer ifrån mm. Sådan är lagen.
Just detta hände mig tidigt en morgon för någon vecka sen när jag var på väg till tågstationen. Det var mörkt ute och pga den tidiga timman var det praktiskt taget bara jag ute. Plötsligt stannar en bil på trottoaren. En helt vanlig bil, inga sirener, ingenting. Jag bländas delvis av strålkastarna och ut kommer två män i normala, vanliga kläder och börjar gå mot mig. Min första tanke var: "Helvete, jag kommer få stryk", och att kuta därifrån. Men i min förvirring (och rädsla måste jag medge) så visar de någon slags legitimation i någon mikrosekund, och en av dem tar fram en ficklampa och lyser mot mig medan den andra börjar säga något på tyska.
Som tur är talar de engelska, vilket inte är normen för lite äldre tyskar, och de ber mig att ta fram mitt pass, tömma fickorna och ryggsäcken. Eftersom jag antog att jag skulle leva i ett modernt västeuropeiskt land och inte Nordkorea hade jag inte med mig mitt pass. Av en ren slump hade jag med mig mitt svenska ID-kort vilket inte är ett körkort och det står ingenstans på det var jag kommer ifrån. De var väldigt misstänksamma, frågade vilket land jag kommer ifrån, vilken stad (i Sverige), vad jag gör i Tyskland, var jag bor här nere mm. Jag svarade ganska vagt då jag kände mig väldigt olustig i situationen och för att jag inte vill att främmande beväpnade män, som i praktiken kan göra vad de vill med mig då de alltid kan säga att jag attackerade dem eller nåt, ska veta var jag bor utan någon egentligen anledning. Hur som helst så nöjer de sig efter några minuters utfågning och åker därifrån och jag skyndar mig vidare till tågstationen.
Vad vill polisen uppnå? Jag tror knappast de löser många brott genom att stanna människor på gatan och söka igenom deras kläder och väskor. Om jag hade levt i anarki skulle jag bojkotta säkerhetsföretaget de (i sådana fall) hade jobbat för och be mina vänner att göra detsamma. De hade ingen som helst rätt att stanna mig, visitera mig och rota igenom mina fickor och väska. Händelsen fick mig osökt att tänka på en demonstration mot införandet av ID-kort i New Hampshire.
Numera lämnar jag hemmet konsekvent utan ID-kort
Som tur är talar de engelska, vilket inte är normen för lite äldre tyskar, och de ber mig att ta fram mitt pass, tömma fickorna och ryggsäcken. Eftersom jag antog att jag skulle leva i ett modernt västeuropeiskt land och inte Nordkorea hade jag inte med mig mitt pass. Av en ren slump hade jag med mig mitt svenska ID-kort vilket inte är ett körkort och det står ingenstans på det var jag kommer ifrån. De var väldigt misstänksamma, frågade vilket land jag kommer ifrån, vilken stad (i Sverige), vad jag gör i Tyskland, var jag bor här nere mm. Jag svarade ganska vagt då jag kände mig väldigt olustig i situationen och för att jag inte vill att främmande beväpnade män, som i praktiken kan göra vad de vill med mig då de alltid kan säga att jag attackerade dem eller nåt, ska veta var jag bor utan någon egentligen anledning. Hur som helst så nöjer de sig efter några minuters utfågning och åker därifrån och jag skyndar mig vidare till tågstationen.
Vad vill polisen uppnå? Jag tror knappast de löser många brott genom att stanna människor på gatan och söka igenom deras kläder och väskor. Om jag hade levt i anarki skulle jag bojkotta säkerhetsföretaget de (i sådana fall) hade jobbat för och be mina vänner att göra detsamma. De hade ingen som helst rätt att stanna mig, visitera mig och rota igenom mina fickor och väska. Händelsen fick mig osökt att tänka på en demonstration mot införandet av ID-kort i New Hampshire.
Numera lämnar jag hemmet konsekvent utan ID-kort
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar