Efter att ha suttit ensam och ätit pasta med nån linsgegga under tiden jag sett i princip varenda film på youtube som handlar om universums storlek kan jag inte annat än att känna mig väldigt, väldigt liten. Jupiter (som är rätt stor jämfört med jorden) är pytteliten i jämförelse med vår sol. Solen i sig är ännu mindre i jämförelse med de giganter till stjärnor som existerar i vår galax. Och om vår galax skulle vara din skärm så skulle inte ens de största stjärnorna vara en bråkdel av en pixel.
Men det är inte storleken av dessa objekt som gör att jag känner mig liten. Det är avstånden som sätter saker i perspektiv. Om du skulle gissa hur stor del av avståndet från solens centrum till jorden som utgörs av själva solen, dvs avståndet från dess centrum till dess yta, vad skulle du gissa då? Trots att solen är gigantisk i jämförelse med jorden så är solens radie endast ca 5 promille av avståndet från dess centrum till jorden. Med andra ord får det alltså plats ca 100 stjärnor av solens storlek mellan oss och vår sol.
VY Canis Majoris, den största kända stjärnan har ca 2000 gånger så stor diameter som solen. Det är ungefär lika stor skillnad som mellan en fotboll och globen. Om man på något magiskt "hokuspokus"-sätt skulle ersätta vår sol med VY Canis Majoris så skulle Merkurius, Venus, Jordens och Mars omloppsbanor ligga innanför denna jättes yta. Men mellan vårt solsystem och närmsta granne, Alpha Centauri, är det fortfarande knappt 30 000 stycken VY Canis Majoris som får plats. Den största stjärna mänskligheten känner till bleknar alltså till och med i jämförelse med avståndet till vår närmaste granne. Tänk dig då i jämförelse med vår galax!
Men det är inte storleken av dessa objekt som gör att jag känner mig liten. Det är avstånden som sätter saker i perspektiv. Om du skulle gissa hur stor del av avståndet från solens centrum till jorden som utgörs av själva solen, dvs avståndet från dess centrum till dess yta, vad skulle du gissa då? Trots att solen är gigantisk i jämförelse med jorden så är solens radie endast ca 5 promille av avståndet från dess centrum till jorden. Med andra ord får det alltså plats ca 100 stjärnor av solens storlek mellan oss och vår sol.
VY Canis Majoris, den största kända stjärnan har ca 2000 gånger så stor diameter som solen. Det är ungefär lika stor skillnad som mellan en fotboll och globen. Om man på något magiskt "hokuspokus"-sätt skulle ersätta vår sol med VY Canis Majoris så skulle Merkurius, Venus, Jordens och Mars omloppsbanor ligga innanför denna jättes yta. Men mellan vårt solsystem och närmsta granne, Alpha Centauri, är det fortfarande knappt 30 000 stycken VY Canis Majoris som får plats. Den största stjärna mänskligheten känner till bleknar alltså till och med i jämförelse med avståndet till vår närmaste granne. Tänk dig då i jämförelse med vår galax!
Det tar ljuset från solen ungefär fem och en halv timme att färdas till pluto, drygt fyra år till Alpha Centauri A och B, 100 000 år till andra sidan galaxen och ca 2,2 miljoner år till Andromedagalaxen. Men detta är trots allt små avstånd astronomiskt sett. Vår lokala galaxgrupp innehåller ca 35 galaxer och är ca 10 miljoner ljusår i diameter. Kluster är galaxformationer större än grupper och innehåller ca 50 - 1000 galaxer. Kluster och grupper formar tillsammans ännu större astronomiska strukturer, så kallade superkluster. Dessa är i storleksordningen många hundra miljoner ljusår men kan vara miljarder ljusår stora. Det bör tilläggas att vårt hela universum har en diameter på ca 93 miljarder ljusår eller mer.
För att sammanfatta:
Om vårt hela universum skulle vara stort som Vintergatan så skulle du vara stor som en atom!
För att sammanfatta:
Om vårt hela universum skulle vara stort som Vintergatan så skulle du vara stor som en atom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar