söndag 6 juli 2008

Vad är du beredd att döda för?

Att efter en trevlig middag tvingas höra på folks politiska diskussion kan ta död på vilket partyhumör som helst. Men när det är mellan en nyutexaminerad ekonom som bara vill jobba så mycket som möjligt och en fackligt aktiv person med flera blir jag bara väldigt trött. Den förre berättade om företaget där han jobbar; inga kollektivavtal, bättre pensionsvillkor än kollektivavtal men man kan jobba över 400 timmar (eller mer, hängde inte med). Iaf tyckte den fackligt aktive att detta var sjukt och han fick medhåll om detta. Det uppstod en utdragen och tråkig diskussion. Jag yttrade mig knappt men efter att några yttrad explicit stöd för statlig reglering av hur mycket man får jobba reste jag mig upp och sa adjö.

Jag ställer mig frågan: har dessa mäniskor aldrig reflekterat över vad staten är? Eller hur den genomför saker och ting? Tydligen inte! Ty om de inte är förespråkare av initierat aggressionsvåld för att tvinga sina medmänniskor att begå vissa handlingar så skulle de aldrig vara av åsikten att något skall regleras (implicerat av staten)!

Idag får man (inom vissa branscher) inte jobba mer än 200 timmar övertid per år enligt lagen. En del kan tycka: "Jo, det är bra. Ingen ska jobba ihjäl sig, och om hon/han har barn måste denne kunna vara hemma med dem!" Och, jag förstår. Men är detta värt att hota någon med dödligt våld för? För det är vad staten gör! Efterlevs inte lagarna kommer ett brev skickas med krav på böter (antagligen. Om inte så skippa några ord till.), betalas inte dessa skickas en påminnelse osv. Till slut kommer frågan gå till domstol. Men om vår hypotetiska person vill jobba säg 250 timmar övertid kommer hon vägra inställa sig då hon ej begått något fel enligt hennes moraliska kodex. Även här kommer antagligen påminnelser skickas med ett nytt datum. Intsäller sig inte personen ifråga kommer till slut uniformerade personer knacka på dörren och be henne följa med. Då detta inte efterföljs (ty inget fel har begåtts enligt henne) kommer de be henne igen och till slut försöka tvinga med sig henne. Det vill säga kidnappa henne! För om detta ej hade varit riktig polis skulle de flesta erkänna att det är precis vad som begås. Men vad spelar det för roll vem som betalar personen som kidnappar en? Det är fortfarande ett vidrigt brott.

Hon försvarar sig med glatta livet då hon inte vill bli kidnappad och poliserna är "tvungna" att ta till grövre våld. Men hon tar också till grövre våld, allt för att försvara sig. Vid något läge måste polisen ge upp eller döda henne. Om det inte urartar i mord är lagarna verkningslösa; det räcker med att göra motstånd till en viss grad och sen lämnar polisen en i fred och skiter i allt. ALLA LAGAR UPPRÄTTHÅLLS MED HOT OM DÖDLIGT VÅLD! Det är den bistra sanningen. Inte bara i vämjefulla diktaturer som Nordkorea, Iran och Kuba är detta sant. Utan även i dagens Sverige.

Om du förespråkar reglering råder jag dig att tänka om. Vad är du beredd att döda för? Är det värt att döda för att människor inte ska få bestämma färgen på sitt tak? Är det värt att döda för att människor inte ska få jobba så mycket de vill? För det är konsekvensen för någon som vägrar lyda.

Till skillnad från ett företag som får folk att göra vissa handlingar genom att ge dem något i utbyte som de anställda tycker är mer värt än jobbet att utföra handlingen - ty annars skulle de inte gått med på att utföra handlingarna (man vill ju inte göra något man förlorar på) - får staten folk att agera på ett visst sätt genom att hota dem med att slängas i fängelse. Företag motiverar med morot, staten med piska. Svårare är det inte. Vad föredrar du?

Rösta på Liberala Partiet i riksdagsvalet 2010 samt EU-parlamentsvalet 2009 för ett betydligt friare Sverige och betydligt mindre stat!

http://www.liberalapartiet.se/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar